Veckor efter resan..
Så gott folk. Sedan vi kom hem för ca en och en halv vecka sedan så har det stått stilla här.
Detta är främst för att vi försökt återgå till sverige-livet igen, fast nu med fler erfarenheter än tidigare.
Vad som väntar nu är att vi ska skriva färdigt en projektrapport på det som gjorts, sammanställa vår presentation som vi kommer att visa för elever på skolan och även de organisationer som stöttat projektet.
Det svåra just nu är att hålla sig till den frågeställning vi valde och det blir lätt så att man svävar utanför det under skrivandet.
Jag är sjukt tacksam för all hjälp vi fått ekonomiskt och även för den hjälp vi fick på plats och för att så många velat följa arbetet.
När rapporten är klar kommer både jag och Sarah att presentera lite av våra reflexioner här och förhoppningsvis kommer vi även kunna länka videoklipp vi filmade när vi var där.
So long!
Hemma.
För de som inte redan vet så är jag och Sarah hemma nu igen.
Skriver inte mer nu men kan säga att det är konstigt att ställa om sig igen till Sverige och skola.
Overkligt.
Mandinka
Ohoj!
Eftersom att mitt och Sarahs huvudarbete nu ar avslutat har i Gambia sa har vi tre dagar att ta det lite lugnt pa. Arbeta gor vi iallafall eftersom att vi fatt hora (forlat, men sitter pa internet-cafe igen..) att redovisningen av detta projekt ska ske vecka 4 sa vi satter ihop presentationen har emellanat.
Foljande ord ar det enda jag lart mig pa mandinka an salange:
Tubab = viting (och detta kallas vi varje minut varje sekund hela tiden nar vi gar bland gambianerna)
Nikunjul = svart manniska eller svarting (tror inte det ar nagot taskigt eller rasistiskt, det heter helt enkelt sa).
Oko eller stavas kanske Ogo = ett fult ord pa en kroppsdel. Tanker inte saga vilken. Ni far fraga dar hemma eller pa facebook.
Wow = ja
Ha = aha?
Kom inte pa fler. Ovasentligt egentligen. Men bra att kunna kanske?
Hejda.
Fredag
Daniel & Sarah:
Idag holl vi i var sista lektion. Vara modrar foljde ocksa med for att se skolan och overlamna lite skolmaterial och annat som vi tagit med fran Sverige. Rektorn blev glad over grejerna och vi bytte kontaktuppgifter sa att vi kan fortsatta halla kontakt. Vi har lovat att skicka fotografier till skolan, egentligen skulle vi skrivit ut bilder pa internetcafet igar men det funkade inte sa vi skickar ner senare.
Det var kul att fa traffa den forsta gruppen igen, men lika svart att saga hejda nar lektionen var slut. De fragade gang pa gang nar vi skulle komma tillbaka nasta gang och vissa barn ville inte slappa vara hander. Lektionen gick bra och det kandes som att det blev en bra avslutning pa en handelserik vecka. Vi gjorde nummer-ovningen igen och det har gatt battre och battre for varje gang. En ny kombination i ring som ocksa gick bra. Vi korde aterigen limbo som varit en av deras favoritovningar, nar vi tog fram den magiska ladan blev det en del jubel och de visste pa forvag vad de skulle fa gora. Vi avslutade lektionen med att lara de MJ-koreografin och vi visade aven upp en koreografi till Fran och med du med Oskar Linnros eftersom att vi ville att de skulle fa hora vad som ar populart i sverige just nu, samt visa upp vad vi dansar dar hemma.
Sorgligt att det var sista dagen idag, men vi ar sjukt nojda och hoppas pa att kunna komma tillbaks!
Torsdag
Annu en handelserik dag idag! Min farbrors faster Margareta Edenius startade tillsammans med en prast i Gambia, Father Jack Sharp ett antal kristna skolor, haftigt att det var just i Gambia sa det kandes sjalvklart att ta chansen och halsa pa. Vi har fragat nagra stycken om skolor i byn Kunkujang men haft lite svart att forsta var byn ligger nagonstans och var skolorna ligger. Nagon sa att det fanns 2 skolor dar och nagon annan vi fragade sa att det fanns ett tiotal skolor. Med lokalbuss lyckades vi ta oss till en by i narheten men eftersom det var sandmark resten av vagen ville inte bussen kora oss langre sa vi fick ga 5 km pa en oandlig sandstig. Vilket aventyr! Vi traffade pa nagra pojkar som hade en asna med vagn och de foljde med oss, vi akte med de en bit och gick resten av vagen. Val framme mottes vi av jattemanga barn i blaa skoluniformer. Detta stallet verkade vara ganska okant for turister och ingen skola som ar sa latt att ta sig till men vi kom fram och traffade Syster Catherine. Jag fragade henne om vem som startade skolan och hon sa samma namn pa den prast som jag har fatt berattat for mig. Vi var pa ratt stalle! Nar vi fragade om Margareta fick vi det bekraftat och hon borjade beratta om henne och hennes arbete, de hade kant varandra val och var nara vanner innan hon dog. Jag har sjalv aldrig traffat henne men det kandes otroligt att fa komma till en skola som en slakting har varit med och grundat. Nar hon fick hora hur jag var kopplad till henne blev hon jatteglad. Hon tog oss till kyrkan dar de hade vaggmalningar av Margareta, kunde knappt fatta det. Vi fick skriva i en gastbok och Syster Catharine tog in mig i ett klassrum med elever i min och Daniels alder for attt presentera mig och forklara vem jag var. Konstig kansla, hon uppskattade verkligen att vi hade kommit dit for att halsa pa och det ar verkligen inte sista gangen jag aker dit. Mangder av barn sprang fram till oss och halsade och kramades och ville vara med pa bild. Hon berattade att Eleverna i det klassrummet stods av en fond som har instiftats av Margareta. Vi var tvungna att skynda pa och det kandes inte sa schysst att stressa igenom besoket men vi skulle undervisa idag kl 3 och det verkade inte finnas en bil i narheten. Vi raknade med att fa ga tillbaka samma vag som vi kom och det skulle ta ett tag men catharine var snall och korde oss till narmaste by dar vi hittade en buss och vi kom fram precis i tid! Vi hann till dagens lektion och det gick battre idag.
Vi borjade med en ovning dar alla skulle sta i ring och ga in tva och tva och dansa, de verkade tycka det var pinsamt och skrattade bort det hela. Det var svart att fa barnen intresserade och fa de att dansa men vi gjorde vart basta och forsokte dansa med de. Efter det lat vi de ga in i ringen tre och tre, bestamma ett djur de skulle gestalta och dansa som det djuret i ringen. De andra skulle gissa vilket djur de dansade som. Det var ocksa ganska rorigt. Nar vi sedan delade in barnen i tva grupper, en pojk och flick-grupp, gick det mycket battre. Flickorna var ute med mig och skulle komma pa en egen dans att visa upp och pojkarna var inne med Daniel och larde sig en hip-hop koreografi. Da blev det helt annan stamning, eleverna som var med mig kom pa en massa steg sjalva, skrattade och hade kul. Det var inga problem att visa upp det. Inte for Daniels grupp heller :)Vi tror att mycket handlar om att det ar lite skammigt och pinsamt att dansa framfor varandra nu i borjan, speciellt kille-tjej. For nar de delade upp sig gick det mycket battre. Deras larare kommit dit for att titta ocksa och vi fortsatte pa Black or white koreografin som vi borjade pa igar. De raknade hogt allihopa tillsammans och var mer och mer engagerade. Vi tycker att de lar sig vaaaldigt snabbt, de tog in koreografi mycket snabbare an vad vi trodde och vi kan dansa i snabbt tempo med de utan problem, duktiga!! Efterat samlades vi och pratade om vad de tyckte, de svarade som den andra gruppen att de tyckte det var roligt. Den andra gruppen ska vi traffa imorgon igen. Det ar fredag och det ar bara en halv-dag sa vi far undervisa morgonklassen. Kanns trist att det ar sista undervisningsdagen... Vi vill stanna langre!
|
Info om Kunkujang projektet taget fran hemsidan:
Kunkujang projektet omfattar också stöd till familjer i byarna så att det t.ex kan bygga hus som håller under regnperioderna och kan bedriva jordbruk och boskapsskötsel för att försörja sig. För att åstadkomma långsiktiga förbättringar i ett samhälle fordras idoghet och ett naturligt växande samarbete mellan den inhemska befolkningen och oss som vill hjälpa. Att det kan ge resultat ser vi nu efter mer än 30 år. Margareta arbetade in i det sista med projektet. Hon besökte Gambia så sent som december 2005, endast några månader innan hon dog, 91 år gammal. Vi är glada att kunna fortsätta verksamheten.
|
||||
 |
||||
Bilder fran undervisningen:
Mrs Lowe, Rektor pa skolan!
onsdag igen. 12/1
Forst var det blixt-visit pa SOS-barnby center. Vi visades runt i deras by och det kandes ratt fel nar man vet att, verkligheten, ar precis utanfor. Dessa barn verkade iallafall ha det bra och det fanns vuxna runtomkring som tog hand om dem och de hade tillgang till utbildning osv.
Efter SOS letade vi upp Gambiagruppens kontor. Att kalla det Gambiagroup var ratt kass eftersom att ingen visste vad det var men tillslut kom vi pa att det stod Future In Our Hands pa skylten vi akt forbi igar. FIOH ar forkortningen och det ar det Gambiagruppen (som for ovrigt var de som hjalpte oss hit) kallar sig har..
Hittade dit och vi fick prata med nagra av svenskarna som var dar och aven en kvinna kallad Aminat som tydligen vantade pa att vi skulle hora av oss. Den informationen hade vi inte fatt sa det var ett missforstand da det var meningen att hon skulle ha foljt med oss forsta dagen vi undervisade.
Fick iallafall veta en hel del intressant om deras arbete och hur deras arbete utvecklats har i landet och hemma.
SA efter en ganska handelserik formiddag var det dags for var forsta eftermiddagslektion p[ skolan och med en helt ny grupp. Dessa var aldre en de forra och det borjade ratt bra men slutade mindre lyckat..
Alla halsade pa mig och tog mig i handen men en del av pojkarna ville inte halsa pa Sarah utan skrattade at henne istallet. Precis som vi skrivit tidigare sa ar det mer uppdelat killar och tjejer forsig har.
Vi drog igang och korde en liknande lektion som vi gjort med de yngre de andra dagarna fast pa en svarare niva.
De hade lite svart att fatta vad man sade och jag hade lika svart att forsta dem men det gick om man visade dem.
Fram mot mitten av lektionen tappade de fokus helt och borjade springa runt istallet och skrika och sla varandra. Lugnade man dem sa var de igang igen efter nagra minuter och efter en stund av kaos sa orkade knappt jag och Sarah forsoka. Istallet korde vi pa med de fa som faktiskt ville och det var ungefar sa resten av lektionen blev. Inte blev det battre av att elever fran de andra klasserna stallde sig i fonstret och borjade reta eleverna.
Vi avslutade iallafall med att kora lite av MJ-koreografin vi gjorde i Sverige till Black or white. Aven de som sprungit runt var med da sa det blev lite lugnare igen men de andra barnen stod fortfarande utanfor och skrek.
Sjukt jobbig lektion och jag brukar tycka det ar okej att ha roligt och att man snackar sa lange man behaller fokus pa det man gor men det har var bara flummigt och jobbigt. Man kande sig dum nar man hojde rosten for vi ar ju bara framlingar for dem just nu. Forsta dagen det inte kants bra. FAST det som var positivt med den har gruppen var att de larde sig snabbt och de var duktiga pa att dansa nar de val gjorde det de skulle. Sa morgondagens lektion blir kanske battre nar de vant sig vid att vi ar dar och vi far forsoka komma pa nagot som kan tankas gora det roligare och mer intressant for dem. Hoppas pa att vi lyckas engagera dem iallafall mer an detta.
Imorgon ska aven deras larare vara med pa lektionen sa lugnare lar det bli. Men detta ar utmaningen och det ar av de har reaktionerna vi kan svara pa fragestallningen till projektet.
Ciao!
Forresten, datorerna har ar inte varldens snabbaste och harddisken ar inte sarskilt stor.. Inga bilder. Kass. Sorry.
Tisdag
Sista lektionen med var forsta grupp idag.. Sorgligt. Eleverna var ganska busiga och pratiga idag, vi fick saga ifran en hel del men nar vi tog fram den magiska boxen med ett limbo-snore i tystnade de och de verkade tycka om det jattemycket. Vi varmde upp med att man tva och tva skulle ga in i ring och dansa tillsammans och sen fortsatte vi pa den gemensamma ringdansen. Och skolan hade tagit dit en elektriker sa musiken funkade! Vi markte direkt att barnen alskade "Waving flag" sa nar vi fortsatte pa var danskombo sjong de med i laten. Det ar imponerande hur snabbt de tar in koreografin, speciellt med tanke pa att detta ar helt nytt for dem. For att sprida ut elevrna mer i rummet lade vi ut placeringskort pa golvet och det funkade battre, de stod mer utspridda for som Daniel skrev innan sa stod de innan valdigt tatt och alla ville komma fram. Vi gjorde aven spegelovningen med de idag, Vi samlade ihop gruppen i slutet pa lektionen och fragade hur det hade kants for de, de sa att de tyckte det var roligt och att de skulle kunna lara de andra barnen efter att vi hade akt. Ater igen svarade de att det var roligast att dansa nar vi fragade vilken ovning som var roligast. Men jag gissar pa att de flesta tyckte den magiska boxen var roligast. Igar var det en pojke som kom fram efter lektionen och fragade varfor vi inte lekte den magiska boxen och sa fort vi tar fram ladan pa lektionen sa blir de valdigt intresserade.
och det gick mycket battre an sist. Forsta lektionen visste de inte riktigt vad de kunde gora for rorelser men idag var alla pahittiga, kul!
Att saga hejda till denna gruppen var inte det lattaste. Det blev manga hejdakramar, slangkyssar och foton tillsammans med barnen. En av flickorna borjade grata och de fragade hela tiden nar vi skulle komma tillbaka. Vi kommer ju imorgon igen men da ska vi undervisa eftermiddagsgruppen och de gar i formiddagsskola sa vi kanske inte kommer traffa de igen.
Antligen kan vi ladda upp lite bilder till er!
Mandag - lektion 3.
Mandagslektionen gick bra. Tyvarr var vi tvungna att flytta in i biblioteket igen och de hade inte fixat elektricitet dar sa vi hade ingen musik men det gick bra iallafall. Lektionssalen vi var i forra fredagen var upptagen och de ar upp emot femtio i varje klass sa de kunde inte byta plats med oss.
Korde tva nya cirkelovningar och kombinationer. Forsta var en uppvarmning dar de sprang in i ring och fick dansa och darefter gjorde vi en cirkelkombination.
Att arbeta staende i cirkel tycks vara enklare for dem eftersom att de kan se vad vi gor och de lyssnar. Iochmed sprakskillnaderna och uttalet i deras engelska och var sa missforstar vi varandra ratt mycket..
Well, resten av lektionen fick de gestalta olika djur och de andra fick gissa vad det var och sist fortsatte vi pa koreografin vi paborjade i fredags. Koncentrationen gick ner lite i slutet sa det blev ratt stimmigt. Tror att det har att gora med lite att de tappar energi nar de inte dricker nagot. De har inga fungerande kranar pa skolan och alla har inte med sig vatten till skolan..
Det kanns som att vi har en bra struktur nu och aven om vi hittills inte anvant oss av koreografierna vi gjorde nar vi var hemma i sverige sa har nog detta fungerat battre.
pratade med en av deras larare som satt och tittade pa och hon sa att barnen hade fragat var vi var och att de tyckte det vi larde dem var roligt. Kanns lyckat och bra att f] h;ra! WOOH.
Projektet kanns battre an vantat och de smamotgangar vi stott pa har vi kunnat losa.
Lordag
Daniel:
Idag blev det tidig uppstigning eftersom att vi skulle åka över till Senegal över dagen.
Tog färjan över och det är nog första gången någonsin som jag fryser i det här landet.
Så det som hänt under dagen har varit att åka båt och jeep. Blev safari i Senegal vilket var grymt. Kul att se annat än duvor, katter och hundar för en gångs skull.
På hemvägen stannade vi i alla fall till i en by för att köpa 50 kg ris och ge bort till en fattig familj. Den maten räcker till en familj på 10 i mer än en månad och man är glad att kunna hjälpa några men det finns så många som är i behov av det.
Vid varje stopp med jeepen kom det barn som tiggde om pengar, flaskor mm och man känner ju sig som en idiot när man ignorerar dem. Så fort man ser dem i ögonen så skäms man som (ursäkta uttrycket) in åt helvete, framförallt när man sitter i rena kläder medans de står i trasor och besvikelsen när de inte får något är olidlig att se. Antingen blir de arga eller jätteledsna.
Man önskar att man kunde hjälpa alla men man måste vara realistisk och inse att det inte går om inte fler hjälper till. Jag försöker tänka att det var bra att vi hjälpte den där familjen, för 10 stycken är bättre än inga alls men det känns kass när man kört förbi barn som sitter utanför hyddor av skrot och man inte bidrar med något.
Det finns mycket tid att tänka och reflektera här. Få nya insikter framförallt. Jag har insett nu att det här projektarbetet omfattar så mycket mer än bara att undervisa barn. Vi kommer kunna slutföra och redovisa själva arbetet när vi kommer hem men själva projektet tror jag är livslångt. I framtiden hoppas jag verkligen kunna åka tillbaks hit eller kanske något annat u-land och stanna längre. Undervisa och hjälpa till ett tag och framförallt försöka sprida kunskap som de saknar och själv lära mig från dem.
Funderade även på det här med varför de är så fattiga och kom fram till att jag inte tror att det hjälper så jäkla mycket att man försöker bygga ett fint hus åt dem för det de behöver framförallt är kunskap så att de kan klara sig själva. Skulle man åka hit och bara spendera pengar på att bygga hus och föda dem så gör man egentligen inte helt rätt för de kanske inte ens är kunniga nog att sköta det och behålla det själva. Så att sprida kunskap är prio ett. Den kunskapen saknar jag själv just nu och tid och pengar räcker inte till för att genomföra det just nu.. Istället får man glädjas åt tiden vi faktiskt har här och det gör både jag och Sarah även om det är jobbigt. Det finns ju mycket att glädjas åt också så det blir balanserat.
CIAO!
Torsdag
Forsenat inlagg.. fran torsdagen
Daniel>
Mest händelserika dagen hittills.
Idag åkte vi till skolan vid cirka 9.30 som avtalat. När vi kom fram och skulle hämta stereon vi har med oss så var inte miss Lowe på sitt kontor utan vi möttes istället av en lärare som hänvisade oss till ett annat kontor.
Vi fick träffa vad jag tror är vicerektorn på skolan och även ms Lowe’s son var där. De kunde våra namn så man kände sig lite dum när man inte kom ihåg deras..
Aja, vi gick in i biblioteket där vi hade lektionen första dagen men eftersom att det inte fanns någon kontakt till stereon där så förflyttades vi till en av de andra byggnaderna där det fanns betydligt mer plats.
De sa även till oss att det skulle vara med lärare under lektionen som skulle titta så att de kunde följa upp och fortsätta lite med det vi påbörjat när vi åker hem.
Som tur var (eller om det nu är rätt att säga) så fick vi träffa samma klass som igår. Även de hade lärt sig våra namn men roligast är nog att de tycks tycka att Daniel är lika svårt att uttala som jag tycker att en del av deras är. Sarah lärde de sig direkt.
Vi körde återigen sifferleken och det är ett koncept som fungerat lika bra på lektionerna jag håller där hemma i Sverige, som här. Tror det är ganska bra för åldersgruppen och alla hänger med. Skillnaden är dock att vi valt siffror här istället för deras namn som jag gör vanligtvis. Antar att ni förstår varför, heh.
Nytt för idag blev "Tåget". Hade aldrig hört talas om det innan vi påbörjade våra lektionsupplägg för någon månad sedan men vi hittade den i papprena vi fick låna av Ina. Man "åker" tåg och landar på en plats där man ska röra sig på ett speciellt sätt. Det blev lite konstigt eftersom att jag och Sarah är vana vid att man blandar pojkar och flickor men här ställde sig alla pojkar efter mig och flickorna efter henne. Om jag förstår det rätt så har de lite mer könsuppdelat än vad vi i Sverige har och Sarah har även läst att pojkar prioriteras att gå i skola framför flickorna.
"Magiska lådan" fungerade bättre idag eftersom att vi gick runt i cirkeln och lät varje barn välja men när 22 ungar ska få välja varsitt så tar det ganska lång tid och de blev lite rastlösa fram mot sisådär att tolfte barnet fick välja.
Sist på lektionen lärde vi (jag höll i den idag och Sarah igår) en kort dans kombo.
De verkade tycka det var kul och det är roligt och positivt att alla vill stå nästan på varandra och längst fram. När jag var yngre så var alla rädda och för blyga för att stå längst fram och Sarah hade liknande erfarenheter från Kristianstad så det är bara roligt att de vågar. Lite problem bara när man ska förklara för dem att de ska sprida ut och man sätter de på platser så att de får mer utrymme och de ändå sugs upp mot en. Det gick i alla fall bra. Alla hängde med bra och lärde sig snabbare än väntat. Sjukt roligt och blir riktigt pepp på att fortsätta undervisningen på måndag!
Vi fick bra respons från deras lärare efteråt. De tyckte vi hade bra upplägg och barnen verkade lära sig och ha roligt så man åkte därifrån nöjd.
Hann komma hem till rummet och dumpa onödiga grejer innan vi åkte för att titta på krokodiler och apor. Men tänker inte skriva om det.
Istället tänkte jag berätta att det vi fick se på vägen när vi åkte var helt sjukt. Man trodde att man hade sett fattigdom sedan igår och förrgår men när vi åkte till krokodilparken så fick vi verkligen se fattigt fattigt fattigt på vägen dit. Hyddor uppbyggda av plåt och skrot. Där bodde alltså människor och längs vägkanterna gick avloppsrännor som stank ända in i bilen.
Det var nästintill att man fick ett psykbryt när man kom fram. För att inte deppa ihop försökte jag fokusera på annat men det var svårt och Sarah kunde inte sluta tänka på det så vi blev off resten av dagen..
Ännu värre blev det senare på eftermiddagen när vi stannade med vår guide för att lämna pennor till barn i ett annat fattigt kvarter. Först var det några barn som fick syn på vår bil och sprang till oss för att be om flaskor att panta eller andra gåvor men det tog några sekunder och sen var det fullt med andra där. När jag höll i pennorna och skulle ge dem en var började de sparka på mig och framförallt varandra. Armbåga varandra i ansiktet, knuffas och bitas och drog i kläderna. Guiden kom och fick hjälpa mig ifrån dem och när jag kommit loss så var de på Sarah och drog i hennes fingrar trots att hon inte höll i något. Riktigt läskigt..
Som jag sa till henne sen.. I Sverige trängs folk och blir djuriska för att få bästa platserna i bussar och tåg eller när det är mellandagsreor men här är det fullt slagsmål för att få en penna.
Senegal och Afrikansk dans
Sarah:
Igar var vi i Senegal och sag massa djur och tog manga haftiga bilder som tyvarr inte kan laddas upp for tillfallet. Pa vagen hem kopte vi 50 kg ris for att ge bort till en familj. Byarna har ar extremt fattiga, jag och Daniel blev chockade av hur det var pa vagen till skolan, och nu fick vi se hur det verkligen ar inat landet. Det blev mycket kanslor och svart att ta in. Nar vi satt i bilen kom barn och drog i en och fragade efter pengar... Man vet inte var man ska ta vagen eller ens titta nagonstans nar man inte kan hjalpa alla, hur mycket man an vill kunna hjalpa varenda en ar det omojligt. Det kandes likadant nar vi gav bort riset. Det var jattefint att kunna ge bort en hel manads mat till en familj men alla andra familjer da? De bor familjer pa 10 pers i sma, sma plat-byggnader.. Familjen vi gav riset till blev nog chockade, de sa inte sa mycket men uppskattade det och barnen fick ocksa pennor och papper och t-shirts. Traffade en dansk kvinna pa vagen som jobbar som volontar for att hjalpa gatubarnen. Hon informerar om manskliga rattigheter och jobbar for att forhindra bland annat prostitution. Hon hade sa mycket att beratta och vi bytte mail och ska halla kontakten. Hon sa: " We cant change the world but we can change one persons world" Vilket var jattefint sagt. Av att ge nagot till en person gor sa att infon sprids vidare och hjalper fler manniskor. Inspirerande tjej.. :)
Haromdagen var det en show med afrikansk dans. Haftigt! Man drogs verkligen med i rytmerna, kul att se dans som ar specifik for Gambia. De skakade loss och sjong. I slutet drogs jag och Daniel upp pa scenen, kandes obekvamt forst. Jag kande mig inte hemma i deras stil tankte jag och tankte att jag antagligen skulle se ut som en stel pinne bredvid de dansarna. Men fan vad roligt det var, vi slappte loss och jag struntade i om jag sag fanig ut, hastsvansen akte av och vi dansade pa. En av tjejerna visade nagra grunder som vi dansade med henne i mitten av en ring. Det var som en "battle" Man gick fram en och en eller tva och tva i ringen och dansade medan de andra stod och slog pa instrument och sjong. Efterat gick vi bak och pratade med de, hur trevliga som helst. De ville att vi skulle komma tidigare nasta torsag da de ska ha show for att lara oss lite dans. Shiiit vad glada vi var, somnade med ett leende pa lapparna den kvallen. Vi hade verkligen slappt loss, dansat sa att svetten bara rann och traffat fantastiska manniskor.
Daniel ska uppdatera om lektion nr 2 snart sa far ni lasa om det ocksa. Slut pa internet tid for idag. Imorgon ska vi undervisa lektion nr 3. SUPER!
Lektion nr 1
Det ar sa mycket intryck, man vet knappt vad man ska saga och jag har suttit ganska lange och tankt pa vad jag ska skriva har for jag ar fortfarande mallos. Det ar sa mycket intryck sa jag har svart att ens satta ord pa det. Men jag tanker bara skriva och lata det bli som det blir, med risk att det blir flummigt och osammanhangande. Ar skakis, lycklig och ledsen pa samma gang. Jag vet inte om det ens har sjunkit in an att vi faktiskt ar har for det kanns overkligt. Det ar tva helt skilda varldar. Som Daniel sa till mig skulle man ha lart sig otroligt mycket om vi skulle behova aka hem imorgon, for vi har fatt uppleva valdigt mycket pa sa har kort tid. Bara for nagra dagar sen satt jag hemma i kalla Kristianstad och nu ar vi i Gambia. Detta ar sa langt ifran det man ar uppvuxen och van vid och man har fatt se hur det verkligen ar for manniskor har. Vi hade informationen om hur det skulle vara har men att uppleva det och fa ta del av det ar en helt annan grej. Gambia ar ett turistland och det kanns sjukt konstigt att ena stunden vara i verkligheten, se manniskor som inte har forutsattningar att klara sig sa bra och andra stunden vara pa hotellet. En uppbyggd varld dar allt ar perfekt, som ar granne med den riktiga.
Idag var forsta undervisningsdagen och vi var nervosa. jag och D satt uppe igarkvall och gick igenom var lektion och det borjade redan da kande jag mig nervos. Vi visste inte hur barnen skulle reagera pa var lektion, om de skulle tycka det var kul eller trakigt. Hur skulle man hantera olika reaktioner..? Vi pratade och kom fram till att hur det an blir, bra eller daligt, sa lar vi oss anda av det har och meningen med detta ar att visa vad vi lar oss i Sverige, sa vi haller oss till vad vi planerat. Nar vi var var dar imorse traffade vi rektorn an en gang och hamtade var stereo och fick tillgang till biblioteket dar vi skulle undervisa. Cdspelaren funkade inte. Hoppas att vi far igang den imorgon. Men det gick bra anda. Vi mottes av tio nyfikna och tysta barn i rummet och i presenterade oss. berattade var vi kom ifran (Forklarade var sverige lag och berattade om sno, daniel visade en bild senare.) Vi fragade barnen lite om de tycker om att dansa och det borjade ganska blygt. De satt mest och studerade och var nyfikna. Vi gjorde en liten namnrunda och efter det borjade vi med den forsta dansleken.
Nummerleken: Alla stod i ring och sa vars en siffra samtidigt som de gjorde ett danssteg. Det borjade lite blygt det med och vi fick hjalpa en del med att komma pa ett steg. Vi forklarade att allt funkar och kan sattas ihop till en dans. De verkade ha roligt, skrattade och log under tiden. Jag var ganska tankspridd for jag kunde inte fatta att vi verkligen var dar sa jag tappade bort mig, haha.. Men roligt var det och det blev lite lattare. man fick en san fin kontakt med barnen, de var valdigt uppmarksamma och glada.
Spegeln: Vi delade upp de tva och tva och de skulle dansa varandras spegelbilder. Detta gick sadar, de verkade inte riktigt vaga komma pa egna rorelser och stod mest stilla. Vi gick runt for att hjalpa til och fa igang de. Vissa borjade hitta pa egna rorelser men de flesta tittade pa vad vi gjorde.
Hemliga ladan: Vi har med oss kort med olika djur och kanslor pa som barnen ska gestalta genom dans. Vi anvande djurkorten idag och det tyckte barnen var jattekul. Alla var nyfikna pa vad det var for kort i ladan och nar de skulle gestalta djuren tog de for sig.
Kombination: Barnen var inte lika blyga och stallde sig langt fram, jag visade en enkel danskombo som vi korde nagra ganger.
Diagonal: Daniel holl i en enkel diagonal. Att fa eleverna att sta tva och tva pa en linje tog ganska lang tid. De stallde sig automatiskt i ett "flickled" och ett "pojkled". Daniel forklarade vad de skulle gora och ledde barnen. En flicka satte sig ner pa en stol och jag fragade henne om hon inte ville vara med. Hon ville vara med men hon ville inte ga sjalv sa jag gick med henne. Jag trodde att hon var blyg men efter lektionen nar jag fragade hur hon madde svarade hon inte. Jag fragade om hon var ledsen och det var hon, hon ville beratta for mig men det stod massa andra barn i en ring runt sa vi gick ut. De kom efter sa hon viskade i mitt ora "my head is spinning" Hon fick vatten av en snall tjej som hade, for de sa att deras brunn inte funkade. Vi satte oss inomhus och en pojke kom och sa att hon var dum. Borjade undra hur jag skulle hantera situationen om det skulle uppsta brak. Daniel var inte dar just da, han var med en annan grupp barn. Tva flickor tog tag i mig och sa att han ljog och att det var han som var dum, de sa att han var dalig pa matte och ljog om att Fatu som flickan hette var dum. Jag sa att ingen var dum och sen gick vi ivag med henne till en larare som forde henne till sjukhus. Jag hoppas verkligen att det inte var allvarligt.
Tank att vi ar har... Tank att vi har haft var forsta lektion.. Vi lar oss minst lika mycket av de som de lar sig utav oss om inte mer. Vi kan knappt forsta det har, det maste nog smalta in lite till. Ikvall ska vi titta pa Afrikansk dans! Internettiden ar slut nar som, inga bilder idag. Det kommer massor sen :D
Ciao!
Dag 1. New Bakau Lower Basic School
Daniel -
Jag saknar de tre sista bokstaverna pa det har tangentbordet sa ni far latsas istallet. Sitter namligen pa ett internetcafe eftersom att det blir for dyrt med wifi natet pa vart boende.
Forsta dagen var helt galen. Steg upp, kakade och gick sedan till receptionen for att ringa miss Lowe (rektorn pa New Bakau Lower Basic School). Vi bestamde ett mote med henne och som tur var kunde vi aka dit direkt.
Nar vi satt i det bil-liknande fordonet (kommer inte ihag vad det heter just nu) fick vi se en del av hur det ar utanfor hotell-omradet. Husen var/ar inte fardigbyggda, sand pa vagarna och massa manniskor som bar runt pa diverse saker att salja.
Varken jag eller Sarah kunde och kan fortfarande inte fatta det vi sag. Jag forvantade mig att det skulle vara fattigt men det har kunde jag aldrig tankt. Man laser och lar sig mycket om varlden i skolan och man har akt pa resor forr men jag har aldrig varit med om nagot liknande. Det gar inte att forestalla sig om man inte sett det pa riktigt. Insane..
Det forsta vi mots av nar vi kommer innanfor porten ar ett stort torg/liknande omrade. Hus som ligger som en stor kvadrat. Nastan inga barn var ute men man kunde hora hur de sjong i ett av klassrummen. Ungefar som man ser pa film och dokumentarer (om man nu gor det).
Vi hittade snabbt till miss Lowe kontor som var ett litet rum med handmalade diagram och texter om kamparglod och vilja pa vaggarna. Blev inspirerad och hon sag nog att vi gillade dem eftersom hon fragade om vi ville ha en. Inget tecken pa nagot riktigt tekniskt forutom en liten radio och en telefon hon hade.
Antar att det maste varit darfor hon inte svarat pa mitt och Sarahs mail. Hon har ingen tillgang till dator i vanliga fall om hon inte gar till ett internetcafe..
Valdigt trevlig och stark kvinna med personlighet. Hon har varit med anda sedan skolan startade och berattade att de tre andra byggnaderna hade tillkommit flera ar senare efter att skolan startats upp.
Vi gav henne iallafall ett papper vi skrivit om hur vi ville lagga upp vara lektioner under dagarna och efter fa missforstand sa bestamde vi att vi ska ha undervisningen fyra dagar pa formiddagar fran klockan 10 till 11 och tre dagar blir pa eftermiddagar. Aldrarna ar 7-8 ar och 10-11 som det ser ut nu.
Efter motet tillats vi att ga runt och titta och traffa barnen som precis fatt rast. Har aldrig nagonsin under nagra omstandigheter sett sa manga barn samtidigt. Helt galet. Och alla sprang efter och tittade pa oss. Inte for att jag tycker det var sarskilt konstigt eftersom att de ar nyfikna.
Vi pratade med ganska manga och fragade vad de hette men det ar svart att forsta vad de sager och namnen ar ganska krangliga. Men Lamin och Fatou ar vanligaste namnen har iallafall.
Sa fort Sarah tog upp kameran sa flockades alla runtomkring direkt. Givetvis hade vi kollat upp sa att vi fick tillatelse att fotografera och filma dar.
Reaktionerna pa att vi var dar var valdigt blandade. En del sprang fram och ville leka och prata med oss medan andra harmade spraket och ropade saker efter oss.
De yngre barnen var de som var gladast och ville visa oss runt. Vek ett pappersflygplan och det verkade uppskattas. Men de fattade inte riktigt vad det var till en borjan. Iochmed att det ar begransade tillgangar till skolmaterial och annat sa slosar de formodligen inte papper pa origami och att vika flygplan, vilket jag kom pa efterat. Vi har iallafall en hel vaska med pennor och papper mm som vi ska ge bort till olika skolor nar vi aker runt har nere.
Tiden ar slut om tre minuter sa hinner inte uppdatera och beratta mer just nu.
Det enda jag kan saga ar att vi har det bra trots att det var en chock nar vi kom ut fran turist omradet och skolan. Vadret ar bra, manniskorna ar trevliga och vi lar oss mycket. Tva dagar och man ser en hel del pa ett annorlunda vis redan.
Hoppas alla har det bra dar hemma och snon smalter. Hejda!
Ankomst till Serrekunda, Gambia. WOW.
DANIEL & SARAH:
NU ÄR VI FRAMME! Herregud, tog ju oss inte bara ungefär 13 timmar med mellanlandningar. Bland annat i Belgien och Senegal. Toppen!
Det har gått hyffsat smidigt idag. Några få felsteg på flygplatsen, bland annat att jag (daniel) glömde vattenflaska i mitt handbagage och fick rota upp hela packningen.
Annat som varit kul är att Sarah är flygrädd och jag har fått retas. Vid ett tillfälle så började flygplanet skaka lite och säkerhetsbälteslampan tändes men det var för att vi skulle påbörja landning och värdinnan talade franska så när hon började babbla på så sa jag helt enkelt "Sarah, det är lugnt, hon säger bara att vi ska hålla i oss hårt nu. Flytvästar finns ju under sätena". Haaah, så rädd hon blev.
Men nu är vi iallafall framme och efter 3 lyft och landningar sitter vi nu på hotellet. Man känner sig verkligen som en äkta turist här. Redan på planet satt det en man bredvid mig (Sarah) som skrattade åt våra "Wow" och "Coolt" och vi har kameran i beredskap hela tiden. Imorgon vid 8 ska vi upp och ringa rektorn på skolan vi ska till i Bakau för att bestämma möte med henne senare under dagen. Det ska bli kul att se vem hon är, hon verkade vara en jättevarm person under förra telefonsamtalet.
För övrigt är alla vänliga och pratsamma var man än går och en kille som jobbar här på hotellet (Smiley heter han) ville att vi skulle lägga till honom på facebook, haha.
Det tar en evighet att ladda upp bilder men vi hoppas att kunna ladda upp så många som möjligt. Nu ska vi sova efter en lång dag. NATTI! godnatt!
Videoinlägg.
Ta oss med en nypa salt.. Tack.
godnatt.
