New Bakau Lower Basic School
Daniel -

Jag saknar de tre sista bokstaverna pa det har tangentbordet sa ni far latsas istallet. Sitter namligen pa ett internetcafe eftersom att det blir for dyrt med wifi natet pa vart boende.

Forsta dagen var helt galen. Steg upp, kakade och gick sedan till receptionen for att ringa miss Lowe (rektorn pa New Bakau Lower Basic School). Vi bestamde ett mote med henne och som tur var kunde vi aka dit direkt.

Nar vi satt i det bil-liknande fordonet (kommer inte ihag vad det heter just nu) fick vi se en del av hur det ar utanfor hotell-omradet. Husen var/ar inte fardigbyggda, sand pa vagarna och massa manniskor som bar runt pa diverse saker att salja.
Varken jag eller Sarah kunde och kan fortfarande inte fatta det vi sag. Jag forvantade mig att det skulle vara fattigt men det har kunde jag aldrig tankt. Man laser och lar sig mycket om varlden i skolan och man har akt pa resor forr men jag har aldrig varit med om nagot liknande. Det gar inte att forestalla sig om man inte sett det pa riktigt. Insane..

Det forsta vi mots av nar vi kommer innanfor porten ar ett stort torg/liknande omrade. Hus som ligger som en stor kvadrat. Nastan inga barn var ute men man kunde hora hur de sjong i ett av klassrummen. Ungefar som man ser pa film och dokumentarer (om man nu gor det).

Vi hittade snabbt till miss Lowe kontor som var ett litet rum med handmalade diagram och texter om kamparglod och vilja pa vaggarna. Blev inspirerad och hon sag nog att vi gillade dem eftersom hon fragade om vi ville ha en. Inget tecken pa nagot riktigt tekniskt forutom en liten radio och en telefon hon hade.
Antar att det maste varit darfor hon inte svarat pa mitt och Sarahs mail. Hon har ingen tillgang till dator i vanliga fall om hon inte gar till ett internetcafe..
Valdigt trevlig och stark kvinna med personlighet. Hon har varit med anda sedan skolan startade och berattade att de tre andra byggnaderna hade tillkommit flera ar senare efter att skolan startats upp.
Vi gav henne iallafall ett papper vi skrivit om hur vi ville lagga upp vara lektioner under dagarna och efter fa missforstand sa bestamde vi att vi ska ha undervisningen fyra dagar pa formiddagar fran klockan 10 till 11 och tre dagar blir pa eftermiddagar. Aldrarna ar 7-8 ar och 10-11 som det ser ut nu.

Efter motet tillats vi att ga runt och titta och traffa barnen som precis fatt rast. Har aldrig nagonsin under nagra omstandigheter sett sa manga barn samtidigt. Helt galet. Och alla sprang efter och tittade pa oss. Inte for att jag tycker det var sarskilt konstigt eftersom att de ar nyfikna.
Vi pratade med ganska manga och fragade vad de hette men det ar svart att forsta vad de sager och namnen ar ganska krangliga. Men Lamin och Fatou ar vanligaste namnen har iallafall.
Sa fort Sarah tog upp kameran sa flockades alla runtomkring direkt. Givetvis hade vi kollat upp sa att vi fick tillatelse att fotografera och filma dar.
Reaktionerna pa att vi var dar var valdigt blandade. En del sprang fram och ville leka och prata med oss medan andra harmade spraket och ropade saker efter oss.
De yngre barnen var de som var gladast och ville visa oss runt. Vek ett pappersflygplan och det verkade uppskattas. Men de fattade inte riktigt vad det var till en borjan. Iochmed att det ar begransade tillgangar till skolmaterial och annat sa slosar de formodligen inte papper pa origami och att vika flygplan, vilket jag kom pa efterat. Vi har iallafall en hel vaska med pennor och papper mm som vi ska ge bort till olika skolor nar vi aker runt har nere.


Tiden ar slut om tre minuter sa hinner inte uppdatera och beratta mer just nu.
Det enda jag kan saga ar att vi har det bra trots att det var en chock nar vi kom ut fran turist omradet och skolan. Vadret ar bra, manniskorna ar trevliga och vi lar oss mycket. Tva dagar och man ser en hel del pa ett annorlunda vis redan.
Hoppas alla har det bra dar hemma och snon smalter. Hejda!