Idag blev det tidig uppstigning eftersom att vi skulle åka över till Senegal över dagen.
Tog färjan över och det är nog första gången någonsin som jag fryser i det här landet.

Så det som hänt under dagen har varit att åka båt och jeep. Blev safari i Senegal vilket var grymt. Kul att se annat än duvor, katter och hundar för en gångs skull.

På hemvägen stannade vi i alla fall till i en by för att köpa 50 kg ris och ge bort till en fattig familj. Den maten räcker till en familj på 10 i mer än en månad och man är glad att kunna hjälpa några men det finns så många som är i behov av det.
Vid varje stopp med jeepen kom det barn som tiggde om pengar, flaskor mm och man känner ju sig som en idiot när man ignorerar dem. Så fort man ser dem i ögonen så skäms man som (ursäkta uttrycket) in åt helvete, framförallt när man sitter i rena kläder medans de står i trasor och besvikelsen när de inte får något är olidlig att se. Antingen blir de arga eller jätteledsna.
Man önskar att man kunde hjälpa alla men man måste vara realistisk och inse att det inte går om inte fler hjälper till. Jag försöker tänka att det var bra att vi hjälpte den där familjen, för 10 stycken är bättre än inga alls men det känns kass när man kört förbi barn som sitter utanför hyddor av skrot och man inte bidrar med något.

Det finns mycket tid att tänka och reflektera här. Få nya insikter framförallt. Jag har insett nu att det här projektarbetet omfattar så mycket mer än bara att undervisa barn. Vi kommer kunna slutföra och redovisa själva arbetet när vi kommer hem men själva projektet tror jag är livslångt. I framtiden hoppas jag verkligen kunna åka tillbaks hit eller kanske något annat u-land och stanna längre. Undervisa och hjälpa till ett tag och framförallt försöka sprida kunskap som de saknar och själv lära mig från dem.
Funderade även på det här med varför de är så fattiga och kom fram till att jag inte tror att det hjälper så jäkla mycket att man försöker bygga ett fint hus åt dem för det de behöver framförallt är kunskap så att de kan klara sig själva. Skulle man åka hit och bara spendera pengar på att bygga hus och föda dem så gör man egentligen inte helt rätt för de kanske inte ens är kunniga nog att sköta det och behålla det själva. Så att sprida kunskap är prio ett. Den kunskapen saknar jag själv just nu och tid och pengar räcker inte till för att genomföra det just nu.. Istället får man glädjas åt tiden vi faktiskt har här och det gör både jag och Sarah även om det är jobbigt. Det finns ju mycket att glädjas åt också så det blir balanserat.

CIAO!