Sarah:

Annu en handelserik dag idag! Min farbrors faster Margareta Edenius startade tillsammans med en prast i Gambia, Father Jack Sharp ett antal kristna skolor, haftigt att det var just i Gambia sa det kandes sjalvklart att ta chansen och halsa pa. Vi har fragat nagra stycken om skolor i byn Kunkujang men haft lite svart att forsta var byn ligger nagonstans och var skolorna ligger. Nagon sa att det fanns 2 skolor dar och nagon annan vi fragade sa att det fanns ett tiotal skolor. Med lokalbuss lyckades vi ta oss till en by i narheten men eftersom det var sandmark resten av vagen  ville inte bussen kora oss langre sa vi fick ga 5 km pa en oandlig sandstig. Vilket aventyr! Vi traffade pa nagra pojkar som hade en asna med vagn och de foljde med oss, vi akte med de en bit och gick resten av vagen. Val framme mottes vi av jattemanga barn i blaa skoluniformer. Detta stallet verkade vara ganska okant for turister och ingen skola som ar sa latt att ta sig till men vi kom fram och traffade Syster Catherine. Jag fragade henne om vem som startade skolan och hon sa samma namn pa den prast som jag har fatt berattat for mig. Vi var pa ratt stalle! Nar vi fragade om Margareta fick vi det bekraftat och hon borjade beratta om henne och hennes arbete, de hade kant varandra val och var nara vanner innan hon dog. Jag har sjalv aldrig traffat henne men det kandes otroligt att fa komma till en skola som en slakting har varit med och grundat. Nar hon fick hora hur jag var kopplad till henne blev hon jatteglad. Hon tog oss till kyrkan dar de hade vaggmalningar av Margareta, kunde knappt fatta det. Vi fick skriva i en gastbok och Syster Catharine tog in mig i ett klassrum med elever i min och Daniels alder for attt presentera mig och forklara vem jag var. Konstig kansla, hon uppskattade verkligen att vi hade kommit dit for att halsa pa och det ar verkligen inte sista gangen jag aker dit. Mangder av barn sprang fram till oss och halsade och kramades och ville vara med pa bild. Hon berattade att Eleverna i det klassrummet stods av en fond som har instiftats av Margareta. Vi var tvungna att skynda pa och det kandes inte sa schysst att stressa igenom besoket men vi skulle undervisa idag kl 3 och det verkade inte finnas en bil i narheten. Vi raknade med att fa ga tillbaka samma vag som vi kom och det skulle ta ett tag men catharine var snall och korde oss till narmaste by dar vi hittade en buss och vi kom fram precis i tid! Vi hann till dagens lektion och det gick battre idag.

Vi borjade med en ovning dar alla skulle sta i ring och ga in tva och tva och dansa, de verkade tycka det var pinsamt och skrattade bort det hela. Det var svart att fa barnen intresserade och fa de att dansa men vi gjorde vart basta och forsokte dansa med de. Efter det lat vi de ga in i ringen tre och tre, bestamma ett djur de skulle gestalta och dansa som det djuret i ringen. De andra skulle gissa vilket djur de dansade som. Det var ocksa ganska rorigt. Nar vi sedan delade in barnen i tva grupper, en pojk och flick-grupp, gick det mycket battre. Flickorna var ute med mig och skulle komma pa en egen dans att visa upp och pojkarna var inne med Daniel och larde sig en hip-hop koreografi. Da blev det helt annan stamning, eleverna som var med mig kom pa en massa steg sjalva, skrattade och hade kul. Det var inga problem att visa upp det. Inte for Daniels grupp heller :)Vi tror att mycket handlar om att det ar lite skammigt och pinsamt att dansa framfor varandra nu i borjan, speciellt kille-tjej. For nar de delade upp sig gick det mycket battre. Deras larare kommit dit for att titta ocksa och vi fortsatte pa Black or white koreografin som vi borjade pa igar. De raknade hogt allihopa tillsammans och var mer och mer engagerade. Vi tycker att de lar sig vaaaldigt snabbt, de tog in koreografi mycket snabbare an vad vi trodde och vi kan dansa i snabbt tempo med de utan problem, duktiga!! Efterat samlades vi och pratade om vad de tyckte, de svarade som den andra gruppen att de tyckte det var roligt. Den andra gruppen ska vi traffa imorgon igen. Det ar fredag och det ar bara en halv-dag sa vi far undervisa morgonklassen. Kanns trist att det ar sista undervisningsdagen... Vi vill stanna langre!

	Info om Kunkujang projektet taget fran hemsidan: Det hela började med att Margareta Edenius träffade den irländske katolske prästen Father Jack Sharpe i Gambia 1972. Med ett första ekonomiskt stöd kunde han starta en liten skolverksamhet under ett mangoträd. Mängder av privatpersoner har sedan varit stommen i projektet, men även organisationer som Caritas, SIDA, Eugeniakyrkan och Rädda Barnen har varit till ovärderlig hjälp. Genom åren har detta vuxit till ett antal väl fungerade för- och lågstadieskolor, som bland annat lett till att många landsbygdsbarn från skilda etniska grupper kunnat tillgodogöra sig senare undervisning på det främmande ”nationella” skolspråket engelska. Den lilla byn Kunkujang Mariama har vuxit till en centralort med nioårig grundskola – som staten nu har övertagit ansvaret för– och ett treårigt gymnasium samt ett internat för ca 100 barn som inte bor på nära håll. Tusentals barn har fått en bättre start i livet. Idag är de flesta av lärarna i ”våra” skolor tidigare elever. Många har kommit långt på andra banor i samhället, och det finns exempel på att de själva nu på olika sätt hjälper behövande i enlighet med vår tradition. Kunkujang projektet omfattar också stöd till familjer i byarna så att det t.ex kan bygga hus som håller under regnperioderna och kan bedriva jordbruk och boskapsskötsel för att försörja sig. För att åstadkomma långsiktiga förbättringar i ett samhälle fordras idoghet och ett naturligt växande samarbete mellan den inhemska befolkningen och oss som vill hjälpa. Att det kan ge resultat ser vi nu efter mer än 30 år. Margareta arbetade in i det sista med projektet. Hon besökte Gambia så sent som december 2005, endast några månader innan hon dog, 91 år gammal. Vi är glada att kunna fortsätta verksamheten.

Bilder fran undervisningen:















Mrs Lowe, Rektor pa skolan!