Från början tänkte jag att mitt projektarbete skulle vara att göra en dansfotobok med dikter och citat om dans. Daniel berättade om sin idé redan i somras om att åka till Gambia tillsammans med sin mamma och undervisa barn i dans, jag blev sugen på att följa med direkt men jag tänkte först att det aldrig skulle gå att få ihop. Men efter att ha tittat närmare på det och pratat igenom det verkade det som att det faktiskt skulle gå att genomföra.

När jag hade chansen att åka iväg och göra något för andra människor så ville jag definitivt ta den, för det är något jag verkligen brinner för. Att kunna hjälpa och ge något till människor. Jag älskar att resa, träffa nytt folk, se och uppleva andra kulturer. Och tänk att få göra detta kombinerat med dans! Fota kommer jag också att göra, kanske till en framtida fotobok?

Vi började planera projektet väldigt tidigt, redan i somras innan vi började skolan träffades vi tillsammans med våra mammor och pratade om vad vi ville göra. Vi började söka bidrag och kontakta organisationer som skulle kunna vara till hjälp både praktiskt och ekonomiskt. Efter att ha fått reda på mer information i skolan så började vi jobba med projektet mer. Vi började diskutera frågeställning och arbeta med blogg, bidragsansökningar och praktiska förberedelser.

Syftet med detta arbetet är att kunna ge något till andra människor och låta en annan kultur ta del av våran. Vi riktar in oss på dansen för att det är ett bra sätt att lära känna och komma i kontakt med varandra. Dans är också ett bra sätt för barn att komma i kontakt med sin lekfulla, fantasifulla och kreativa sida och vi vill föra vidare vår kunskap. Vi vill lyfta fram det egna skapandet, känslouttryck, ökad kroppskännedom, stärkt motorik och koncentrationsförmåga hos barn. Dansen överbryggar gränser mellan människor, länder och kulturer. Att dansa varandras danser är att ta del av varandras kulturer och skapar förståelse och delaktighet. Och dansen är ett gemensamt språk.